Så var det söndag igen

Söndag, och dags att ställa om klockan. Allting har varit upp och ner. Lilltjejen är ju inte beroende av vad klockan visar så hon kör på vintertid och en annan är så trött att man  knappt orkar blinka. Men…ja…inte sover man inte. Nejdå. När det är lungt finns det ju annat man vill göra. Om inte annat bara slippa vara mamma en stund. Missförstå mig inte. Jag beklagar inte att jag har barn. Tvärs om. Men det är ganska skönt att känna sig som man gjort förr också. Jag är ingen av de där ”supermorsorna” som inte verkar leva för någonting annat än att vara mamma. Allvarligt? Det måste vara urtråkigt i längden. Ibland undrar man ju allvarligt hur pass man är skapt för det här med att ha barn. Fortfarande, jag älskar henne över allt annat och jag kan inte ens tänka tanken på att någonting någonsin skulle hända henne. Men…igen…

1: Jag avskydde att vara gravid. Gräsligt tillstånd.

2: Jag kan inte påstå att jag gillar att amma. Visst, som Helena också konstaterade idag; det är jävligt praktiskt. That’s it! Det är inte direkt mysigt. Faktum är att det gör ont, man får ont i ryggen och armarna och det tar en jävla tid.

3: Jag längtar som galen efter att få rida igen. (ja, ja man kan ha bebis med sig i stallet men en sån här liten knatte känns lite ivägen om jag ska rida. Så sambon måste vara hemma så han ta hand om henne…)

Så, nu var det sagt också. Nej, någon självuppoffrande kvinna är jag nog inte. Å andra sidan kommer lilltjejen aldrig behöva känna att hon ”tvingat” mig att avstå från någonting. (Hur många självutnämnda ”martyrer” har man inte hört som suckar över allt de offrat för sina barn?)

Klas, Helena och Martin var på besök en lång stund idag. Jätteroligt. Martin har blivit sååå stor. (Fast han är en liten bebis han också. Bara fem och en halv månad, men i jämförelse med lilltjejen är han ju rena tonåringen) Det är kul att se en bebis som faktiskt följer en med blicken, skrattar och faktiskt reagerar när man pratar med honom. Så, hörni, nu väntar vi bara  på att ni ska flytta hit ni också :P

Nej, bäst att gå och sova medan allting är lungt och lilltjejen ser ut att vilja sova. God natt och kom ihåg…Inget är så illa att det inte kunde vara värre.  ;)

2 Responses to “Så var det söndag igen”

  1. Helena skriver:

    Haha… kunde inte sägas bättre, håller med dig till 100% :D

    Vi ska ju upp till Skattlösberg idag också. Ska kolla lite närmre på gården vid Karlers… Har suttit och kollat hus så man är smått sugen nu…

  2. Chrissie skriver:

    Hola!

    Vem är jag att säga något då jag inte har barn. Men jag tycker nog allt att du har en helt sund inställning. Klart man älskar sina barn över allt annat, även om man inte ger upp hela sitt egna liv! Barn ska i min värld, vara en del utav ens värld, och inte att man ska ge upp sin egna för att leva helt och hållet genom sina barn.

    Jag har en god vän och kollega som fick barn nyligen också och har nog samma inställning som du. Ibland verkar som det är tabu att stå för att man vill ha ett eget liv, trots att man har barn.

    Ha det så bra i regnet. Pussa på lilltjejen och hälsa!

    Kramis

RSS-flöde för kommentarer till det här inlägget. And trackBack URL.

Leave a Reply


Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu